Martin har mejlat sina kompisar
Nu sitter jag här igen. Känner att jag börjar lägga in för mycket känslomässigt engagemang i hemsidan. Orolig för vad killarna ska tycka. Allt är mycket krångligare än man tror plus att de sa att det inte spelade nån roll om vi har en hemsida eller inte det var bara jag som brann för den biten. Så känner en viss press att det ska vara motiverat med en hemsida, typ att det ska hända bra grejer här inne, det är bland annat därför jag skriver det här blogginlägget. Väntade ett tag på att få bilder på affischerna skickade till mig igen eftersom jag inte orkade leta efter dem i mejlkorgen. Under tiden visste jag inte vad jag skulle ta mig för. Ringde en kompis. Försökte också få tag på en terapeut. Tror det skulle vara bra för mig att gå i terapi, men inte sån vetenskaplig terapi som är sanktionerad av staten utan nån flummigare variant. Tror jag redan kommit så långt man kan komma rent så evidensbaserat och nu behöver jag lite mer andlig vägledning om man kan säga så. Men det var inte det vi skulle prata om här. Martin skickade precis ut ett jättegulligt mejl till alla sina vänner, såhär löd det
NYTT FÖRLAG, NYA GREJER
RENATE FÖRLAG
Är ett nystartat förlag.
Som ger ut litteratur i affischform.
Och tapetserar stan med den.
För att få ut litteraturen.
Dit där folk passerar.
Istället för att.
Folk bara läser.
Det de själva söker upp.
Och ingenting någonsin förändras.
Och alla går i sina invanda cirklar.
Som ingen kommer ut ur.
Så vi ska nå ut dit.
Till dom som inte vill ha den.
Och när jag skriver den.
Så menar jag vår litteratur.
De första fyra släppen.
Är skrivna av förlagets grundare.
Anna, Elis, jag och Ludvig.
Och vi kommer att fira detta.
På Bar Brillo.
Torsdag 28 oktober kl 18-22.
Där kommer vi att sälja affischerna.
Så att ni kan köpa dem.
Och ha dem på väggen.
Eller ge bort dem till.
Folk som inte visste att de ville ha dem.
Och aldrig hade kommit på tanken.
Att köpa dem själva.
Men nu när de fått dem.
Så tycker de om dem.
Så pass mycket att nästa gång.
Som vi har en release.
Så kommer de gå dit själva.
Och köpa en affisch till sig.
Och en till någon annan.
Och så fortsätter jorden att snurra.
Och allting går framåt.
Och när allt det här är över.
Om 200000 år.
Så kommer våra affischer.
Att ha tagit över världen.
Det kommer att vara som ett gigantiskt internet.
Men i pappersform.
För elen har gått.
Och om man vill se hur man får jorden att gå under.
Så kan man hitta receptet.
Där bland våra alster.
Och om man bara vill bli glad.
En dag.
Så kommer det att.
Finnas en sån affisch också.
Men nu är vi ju bara i början.
Av den här solskenshistorien.
Eller vad vi nu ska kalla den?
Om det slutar med att solen slocknar.
Men hur som helst…
Så kan ni ta med plånboken.
För vi kommer att sälja.
Tio numrerade signerade ex.
Av varje.
Till ett lagom högt pris.
Och sen kommer det också.
Att finnas.
En billigare utgåva.
Till kreti och pleti.
Men så billig kommer den inte vara.
Och den kommer att kännas dyr.
När du har den på väggen.
Eller ger bort den till din väninna.
Som knappt kan läsa.
Men som vill ha något nytt.
På sin vägg.
Litteratur som inredning.
Är det litteraturens räddning
Eller är det dess dödsstöt?
Skitsamma, jag ska snart avsluta.
Jag vill bara säga.
Om jag inte redan sagt det.
Att förlaget är döpt efter Renate Bauer.
Som är en slags föregångare.
Till det som vi vill göra.
Ni har säkert sett hennes grejer.
Om ni vart i Stockholm de senaste 30 åren.
De ser ut så här.
Eller så här.
De är ibland svårlästa.
Men alltid intressanta.
Hur som helst så är det nåt sånt som vi vill göra.
Fast egentligen inte alls.
Ja, ja, ni kommer att fatta.
När ni väl får se dem.
Så kom och titta.
Så kan vi diskutera.
Saken vidare.
Sen när ni har sett dem.
Hjärtligt välkomna!
Er vän,